Jag, en bloggare?

Nej, jag kan nog inte skryta med att vara flitig med mitt bloggande precis. Det har ju gått ett helt halvår sedan jag skrev senast... ett hyfsat händelserikt halvår! Nämna de goa trubadurgigsen på bl.a. Restaurang Kungsforsen här i Mörrum vill jag. Familjen, släkten och många vänner har dykt upp, dansat och sjungit med. Kul! På fredag , 30/8 kl. 20-24 är jag där igen. Välkommen, ka!

Musikquizzande på Club Mingel har varit kul, liksom diverse spelningar med bandet i olika konstellationer, bl. a. i torsdags på ett svettigt Hanöhus med Mikael Loorentz, Lasse Gustafsson och Stefan Persson.

Några lite udda uppdrag, som t. ex. att sjunga i arla morgonstund för att väcka en bekant på bröllopsdagens morgon, har genomförts. Mannen ville överraska sin fru med att jag skulle stå i hallen och sjunga sångerna de hade på vigseln. Den utlagda nyckeln som skulle användas för att ta sig in och sjunga, fick jag bara inte att passa, så till slut ställde jag mig i trädgården och sjöng för full hals. Först efter att ha vrålat mig igenom Amazing Grace två gånger (till grannarnas förskräckelse(?)) fick jag se ett sömndrucket par stappla sig fram för att höra resten av framträdandet.

I påskas var jag gästartist i brorsans band Cross på bl. a. den anrika klubben Whiskey a go go i Hollywood. Det var en galen resa, som även morsan var med på. Vi drog bl.a. iväg till San Fransisco och Las Vegas med den hyrda KIA:n. I Los Angeles hade jag förmånen att få sitta utanför Kiss replokal och avnjuta deras genrep inför världsturnén, som vi senare bevistade i Malmö.

På Eriksberg underhöll jag ett gäng AAK-chokladframställare från alla världens hörn. De var väldigt trögstartade, men efter några glas vin var även de med på noterna. Jag brukar få uppdrag av AAK och brukar då inte ha så svårt att få igång allsången, särskilt inte när det är säljare med i gänget :o) Inför december i år var jag förresten bokad för att underhålla varje helg på Eriksbergs julbord i deras mycket fint renoverade restaurang. Nu är den tragiskt nog totalförstörd i ett åskväder, så jag vet inte hur det blir med det uppdraget...

En och annan begravning har jag sjungit på också. Nu senast framförde jag Swing it magistern (!) på en sådan. En ovanlig sång på begravning kan tyckas, men sången betydde mycket för den avlidna och var viktig för hennes döttrar att ha med. Det känns fint att kunna tillgodose sådana önskemål!

Bröllopsgigs har jag haft och ska ha. Jag och Johan Henricsson var i Karlskrona och spelade på ett bröllop som enligt uppgift skulle starta 17.00. Vi kom 16.25 i våra badkläder och möttes av ett stort uppbåd gäster i trädgården, där vigseln skulle vara och fick veta att vigseln skulle starta 16.30. Pust! Snabbare ombyte och uppkoppling har sällan skådats! 16.30 stod vi klara och mötte brudparet i sin fina Bubbla som kom tutandes in i trädgården. Efter den kortaste ceremonin jag bevittnad framförde vi För kärlekens skull och fick senare igång ett himla tryck på dansgolvet. På lördag ska jag till samma ställe och spela med Håkan Windahl på trummor(!)och Mikael Loorentz på klaviatur. Johan och jag hade René Saulesco och berth-Idoff Johansson med oss på årets sedvanliga gig på Ringamålas midsommarfirande.

Igår gjorde jag och några vänner ett framträdande på Östersjöfestivalscenen på Karlshamns torg i värsta ovädret. Jag frös så jag skakade och notpapprena dröp av regnvatten och fladdrade i blåsten. Men det lät trots detta hysfsat bra om oss, sas det! Det var Jonas Borgström, Anna Neah Olsson och jag (BON) som framträdde ihop med pianisten Pia Bygdéus. Anna och jag gjorde konserten "Gud i schlagern" i Asarums kyrka tllsammans med Björn Stoltz i våras. Välbesökt och skoj!
Jonas Borgström och jag har också genomfört fyra musikkryss i Karlskrona under juli. Även det var skoj - inte minst övningarna, som kombinerades med familjegrillkvällar :o)

Hösten börjar bli ganska uppbokad. Hoppas vi ses och hörs! "You don´t realize how much I need you" (George Harrison, 1965)

Närmaste framtiden och en liten tillbakablick

Nästa vecka är det två trevliga uppdrag på gång för mig i offentligheten:

På onsdag 10/2 ska det vara ännu en välgörenhetskonsert med Håkan W och mig m.fl. Klockan 18 sjunger vi och spelar i Mörrums kyrka och samlar in pengar till hjärt- och lungsjuka. Välkommen!

Fredag 12/2 är det start för en omgång med musikfrågesport på Club Mingel, mittemot busstationen vid Flaggen i Karlshamn.
Klockan 20 drar det igång. Kom och prova dina musikkunskaper och tävla om finfina priser!

En konsert/musikgudstjänst är också planerad för mig lördagen 17/4 i Asarums kyrka tillsammans med Anna Neah Olsson och Björn Stoltz

I övrigt har tiden efter alla uppdrag i jul inneburit några privata festspelningar och en del begravningssjungande. Dessa uppdrag har varit inspirerande. Jag får ibland frågan om det inte är jobbigt att sjunga på begravningar. Visst kan det vara det, svarar jag, men alla ord av tacksamhet från anhöriga och andra sörjande ger en ordentlig kick. Jag vet ju själv hur sång och musik kan trösta i svåra stunder. Efter en begravning i Jämshög i januari fick jag veta av begravningsentreprenören att de anhöriga hade "gråtit slut på sina tårar när de hörde sångerna i kyrkan". Oj, var det så illa, tänkte jag, men det var, kom jag på se´n, något av det finaste beröm jag har fått. Han sa att de var väldigt nöjda. Förra veckan kom en bekant fram och frågade varför inte jag var nationellt känd. Hon tyckte att jag borde vara det. Jag svarade att det är inget jag på något sätt suktat efter, utan jag är fullt nöjd med att kunna roa/underhålla/trösta, o.s.v. folk i hembygden och däromkring. Dessutom är jag nog , ärligt talat, lite för lat för att hålla på att marknadsföra mig och resa så mycket m.m. som säkert krävs för att ha en nationell karriär. Jag är dessutom dålig på att ta mig tid till att skriva mer eget material... (än...hoppas jag orkar nå´n dag...).

Hoppas du som läser detta inte uppfattar det jag skrev ovan som skryt, för det är inte vad jag vill förmedla och vore dessutom"jantelagvidrigt" :0) . Jag vill bara tala om vad som kan vara drivande i mitt musicerande.